Vidriga vikthets!

Jag har precis läst Mia Skäringers klockrena debattartikel ”Det sista vi behöver är ännu ett diettips” och ännu en gång slås jag av hur vidrigt vårt samhälle är. Jag är så upprörd och ledsen. Ja, ledsen!! Jag är så jävla less på det samhälle vi lever i. Ett samhälle där var och varannan människa har blivit hjärntvättad av de sjuka ideal som finns och därav strävar efter size zero, ”the way to be”. Fy i helvete! Vem bär ansvaret för denna stora etablering av vikthetsen och de sjuka beteendet som så många har tagit efter? Ett beteende där man hetstränar och gärna äter så lite som möjligt, kanske till och med ibland svälter sig själv för att lindra en självskapad ångest samt knyta sin kontroll närmre sig själv. DET ÄR SJUKT!

Varenda dag, bokstavligen varenda dag, hör ser och läser jag av vänner, bekanta, media och av samhället om bantning, diverse dieter, hetsträning och ”mål” att uppnå. Vikthetsen pågår överallt, vart vi än går. Jag är så fruktansvärt trött på BANTNING! Jag spyr på bantning! Jag hatar bantning! För bantning är ofta starten till vad som kan leda till anorexi.

Men jag då? Hur är jag? Jo, jag är väl nästan identisk med övriga invånare som håller på med det här. Jag blir väl lite av en dubbelmoral då. Jag citerar Mia Skäringer: ”jag sviker mina egna ideal och är så full av dubbelmoral. Jag njuter av att se när de äter upp sin mat men plågas av samvete när jag själv äter upp på tallriken. Jag säger till andra att de duger fint som de är i sina kroppar, men nyper mig själv i fettvalkarna, suckar tungt och räknar kalorier hela dagen”.

Men om ni bara visste, eller åtminstone kunde föreställa er hur svårt det är att fortsätta vara frisk i vårt samhälle, när man tidigare haft en diagnos på anorexi. Eller hur svårt det är att hålla motivationen uppe till att fortsätta vara frisk. Motivationen och styrkan för att kämpa emot alla kvarsittande onda tankar som man dagligen fightas med. Kanske blir jag automatiskt lite av en dubbelmoral när jag genomgår dessa onda tankar och så gärna gärna vill fullfölja dem, men inte kan på grund av att jag har så mycket folk som håller koll på mig i min närhet. Kanske är det okej för just mig att vara dubbelmoral då. Kanske är det okej för mig att avsky bantning samtidigt som det ibland är det enda jag vill göra.

Jag vill fly härifrån, fly samhället, idealen och vikthetsen bort. Så långt bort som möjligt Vill inte veta av det! Jag blir så provocerad. Får huvudvärk. Ångest. Ont i bröstet. Vill inte leva mitt i smeten av den här kretsen. ”Det räcker nu. Alltså på riktigt. Jag hoppar av, jag har krånglat nog med mig själv. Och jag vet att jag ska hålla mig undan.”

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229